BEKÄNNELSE
ingiven till Polisen i Lund den 30 november 2008.

I det politiskt korrekta multi-kultur-samhället är allting relativt, så också sanningen. I detta särskilda fallet finns det tre sanningar, målsägandens, kriminalkommissarie Malcolm Göthes och gärningsmannens. Eftersom målsägandens sanning var initial, gäller självfallet den i första rummet. Den blev delgiven Lunds Polis den 11 juni 2007, klockan 20.56 genom en anmälan som målsäganden gjorde. Anmälan inskrevs samma dag i polisens dator klockan 21.35. Det anmälda brottet karakteriserades som dels olaga hot, dels ofredande , fick beteckningen 1200-K81114-07, samt skall ha begåtts mellan kl 20.00 och 20.56.

Som sanning nummer två i rang kommer sedan kriminalkommissarie Malcolm Göthes sanning och allra sist gärningsmannens sanning, vilken befinner sig så långt ifrån målsägandens sanning, att den nästan är osanning, dvs. lögn.

Med hänsyn härtill tar jag, som är gärningsmannen, tillbaka alla påståenden, som jag hittills har gjort, såväl inför polisen, som i alla andra sammanhang. Ingenting av det som jag sagt till polisen eller i annat sammanhang är sant, -- allt jag har sagt är fantasier d.v.s. ren lögn. Redan som barn visade jag ej sällan prov på lögnaktighet. Att ljuga är en ovana, som har följt mig livet igenom, därför vill jag nu på min ålders sena höst försöka avstå från ljugandet och helt kasta mig sanningen i våld.

Jag erkänner mig härmed oförbehållsamt skyldig till vad som lägges mig till last av målsäganden. Jag erkänner mig skyldig till att ha svurit och gormat åt målsäganden. Jag har även skrikit åt målsäganden.
Även om målsäganden inte har förflyttat sig, har jag följt efter (förföljt?) henne, och därmed gjort mig skyldig till ofredande.

Jag erkänner mig skyldig till att ha sagt åt målsäganden: "du tillhör mellanöstern".
Då målsäganden tillfrågade mig om jag varit där, svarade jag: "det skulle jag aldrig vilja! - det är bara psykopater som du som skickas dit!".

Därefter uppstod en paus i konversationen mellan mig och målsäganden, medan hon ringer till sin son på mobilen. Sonen ringer i sin tur samtidig till polisen för att anmäla mig för ofredande. Polisen beordrar patrull 2944, omfattande assistenterna Elisabeth Nilsson och Björn Lindbergh, att omedelbart begiva sig till gärningsplatsen.

Efter det att målsäganden avslutat sitt samtal med sonen, blir jag på nytt hotfull mot målsäganden.
Sedan blir jag ännu mera hotfull.
Sedan säger jag: "jag skall döda dig!"
Därpå säger jag: "du ser äcklig ut"!
Sedan går jag.
Sedan går jag kors och tvärs innan jag går in i nummer 8 C.

Nu 15 månader senare ångrar jag djupt att jag på ett sådant ohemult sätt besvärat en stackars flykting, som sökt sig till detta snälla och goda land för att här finna frid och undslippa förföljelse. Dock finner jag det begärda skadeståndet på kr 50.000 aningen högt för en fattigpensionär, då det motsvarar vad jag behöver för att med nöd hålla mig vid liv i 7 månader. Bötesstraffets storlek vågar jag inte ens fantisera om.
Ångerfullt undertecknar jag denna bekännelse den 30 november 2008.
Carolus Rex in Memoriam.

/LN
- - - - - - -

Kommentar
Observera -- ovanstående bekännelse är inte sann - den är rakt igenom osann; man kan väl inte i NyaSverige bekänna något som man aldrig har gjort? - det kunde man i Sovjetryssland och i Nazityskland på den gode Freislers tid, men väl inte i Reinfeldts, Monas och DO-Linnnas NyaSverige. Ingenting av vad som erkänns i bekännelsen har ju ägt rum.
Kriminalkommissarie Malcolm Göthe, vars sanning är nästan lika trovärdig som målsägandens, intygar nämligen den 21 oktober 2008 kl.08.34 i ett brev till gärningsmannen, att målsägandens polisanmälan, som gjordes den 11 juni 2007, klockan 20.56, inte kan styrkas. Den skulle således aldrig ha gjorts. Den finns inte. Nul, nada, naught, zilch, som vi säger i USA.

Är det möjligt att polisanmäla kriminalkommissarie Malcolm Göthe för sanningsförfalskning...?

George Orwell in Memoriam.